Ninni

Det är allt jag kan säga. Till en början skit bra sedan gick det utför...
Kom på att jag tykte klockan var för mkt när jag gick till tåget och kände nu ärr det dags attt kolla billjetten och sant, jag hade kollat fel med en timme. Jag hade missat tåget. Så jag gick till turist byron för att få hjälp om hur jag skulle ta mig till kära gnesta... Och hon boka billjett till mig så att jag skulle komma hem 21.27 vilket var ju okej för mig, bara jag fick komma hem så.  Jag hämtar billjetten och går till bussplatsen då jag hör en kille i en blir smacka med munnen och sen busvissa när jag går för bi och det ända jag tänkte var "idiot".
   ringer mamma och telefonsvarare. Och ni som vet vet att telefonsvararen när man änner sig nere och ledsen inte hjälper, det blir för tungt. Visst när man är stark så kan man höra igenom det men inte då, det gick inte. Så förfärat trycker jag som en galning på röd lur. sen sitter jag själv och försöker att inte börja hyperventilera.. Och jag lungnade mig till räkligt för att inte yperventilera men tårarna kan jag inte hejda. Till slut kommer bussen och jag har slutat gråta, kliver på sätter mig väntar en stund och ringer, då lägger jag på i tid, efter fjärde signalen.
Då ringer bror till mamma som ringer mig. Och tillräkligt stark kan jag prata och avsluta samtalet, lungnare och tryggare.
  Sen åker jag hem. Kollar på tv och allt är till det normala.